Tiden går på tok för fort.
Alldeles nyss stod jag i min lila knälånga klänning med glittriga blommor på. Jag hade precis avslutat mitt 3e år i grundskolan och var exalterad på hur sommaren skulle bli.
Den 5e juni 2013 stod jag på Fredrika Bremer trappan med min vita klänning och hatt på huvudet. Inte alls lika exalterad inför sommaren som för 9 år sedan. När jag stod på trappen visste jag inte alls hur min sommar skulle se ut, och framför allt inte hur hösten skulle se ut. Det var väl min största rädsla.. Men det var där min resa startade, till det sk. "vuxenlivet".
Jag älskar mitt liv, ingen tvekan om saken. Men faktum är att jag är nog lite rädd och osäker på vad livet har att erbjuda härnäst.
Fast jag har en underbar och stöttande familj, finaste vännerna i världen, en pojke jag verkligen tycker om, och mot hösten - ett jobb. Mer än så begär jag inte för tillfället.
Shakespeare sade en gång "kärleken är blind" -då undrar jag, varför vi alla då är så kräsna? Om kärleken var blind hade vi inte vart så fixerade av varken smink, kläder, hår eller kropp. Man hade kunnat vart självsäker i sitt feta jag. Men icke, så enkelt ska det inte få vara.
Vi jagar dem vi inte kan få, medan de som jagar oss, är dem vi totalt ignorerar. Som man brukar säga "one day, you might wake up from your sleep and realize that you lost the moon while counting stars."
Den jobbigaste delen är ändå att aldrig få personen du vill ha, för denne jagar oftast redan någon annan.
Jag har nu precis sett klart på oth, sista avsnittet i säsong 4. Så sorgligt då alla ska skiljas och hitta nya vägar att.. ja ni fattar. Precis som jag och min klass. Jag tar fucking studenten om drygt en månad och det är sinnes.. Vi har för många minnen som jag inte vill ska bli "ett minne blått" som man brukar säga. Detta är min vardag och jag vill inte bryta detta. Åh usch. SMBF10, vi har haft en rolig tid ihop.. Helt sjukt!
Första gruppbilden i ettan, friluftsdag då vi var rockare.
Sista slappisdagarna i tvåan.
Det är ju helt sjukt vad tiden har gått fort. Vill inte att det ska ta slut ännu. Blir fan depp, åh bajs. Men detta är livets gång. När en dörr stängs, öppnas en annan, eller hur ordspråket nu lyder. Man får vara glad för det som vart och stay positive♥
Jag har så många funderingar i mitt huvud just nu så att jag tom glömmer bort den ena för att den andra ploppar upp. Nån som hänger med på vad jag snackar om?
Förresten, hade lösen på bloggen ett tag. Sket i det tillslut (idag). Jag gjorde det utav en anledning till en början, men sen började jag fundera, varför? Jag ska inte behöva gå nå omvägar. Om jag inte själv vill det förstås.
Nästa helg fyller jag hela 19år. Wiie.. Är faktiskt inte så taggad, haha astråkig ålder! Och om ca 50 dagar tar jag studenten. Åh, vad händer med livet??
Jag är inte alls beredd på att ge mig ut i den "stora vida världen".
Nä nu ska jag och mina funderingar trotsa mina sovsvårigheter och försöka sova. Wish me luck!
..såhär på kvällskvisten!
Esteterna höll humöret uppe med både bra humor och musik. Åhåhåh, saknar alla dessa spelningar och fjärilar i magen. Ta mig tillbaka, snälla, bara för en sekund. För på scenen mår jag fan som bäst!
