Tänkte öppna upp mig lite..
Det är faktiskt så att jag vart ledsen ett tag tillbaka. Ända sen jag fick reda på att min storebror faktiskt ska flytta till Norge. Jag vet, det låter helgalet men det handlar om vad han vill göra med sitt liv och det stöttar jag honom för 100%, absolut! Men bara tanken, veta att jag inte kan ringa honom medan jag åker buss sena kvällar eller veta att jag har en sängplats om det skulle hända något. Min storebror är den människan jag känner mig trygg med i alla lägen, han som alltid finns till för mig och jag kan berätta allt för. Vi ställer upp för varann i vått och torrt, så är det bara.
Varför jag inte sagt detta tidigare är för att det vart "hemlighetsstämplat" så jag har inte ens kunnat prata med mina allra närmaste vänner. Vet att ni märkt att det är något som vart fel, men jag fick inte, jag kunde inte berätta..
Jag vet faktiskt inte vart jag ska ta vägen, känns som att jag "förlorat" min bästa vän - min fina storebror.
Du kommer hädan efter var mil ifrån mig.